Rosenmetoden

Rosenmetoden är en mjuk kroppsbehandling som syftar till att lösa upp kroppsliga spänningar och ibland frigöra bakomliggande känslor.

Genom att beröra musklerna medvetandegör vi kroppen om dess spänningar. Med hjälp av den medvetenheten kan muskulaturen slappna av och låta kroppen återta sitt naturliga tillstånd

Marion Rosen utvecklade sin metod under mer än 30 år. I Sverige finns idag mer än 200 rosenterapeuter.

Hur började det?

Marion Rosen, föddes 1914 i Nurnberg i Tyskland. Hon studerade hos människor som använde avspänning, andningsövningar och massage i samband med psykoanalys.
Marion flydde under kriget till Sverige där hon utbildade sig till sjukgymnast. Så småningom for hon vidare till USA.
I sitt arbete som sjukgymnast började hon undra över varför skador och krämpor ständigt återkom. Hon upptäckte så småningom att människor ofta talade om sådant som hänt dem tidigt i livet när hon behandlade dem, “Men varför berättar jag det här för dig? Jag som inte ens tänkt på detta på 20 år!” var en kommentar som blev vanlig.
Hon arbetade som sjukgymnast i Berkley i Kalifornien i ca 50 år och det var genom dessa erfarenheter som hon utvecklade Rosenmetoden.
1982 höll hon sin första kurs i Sverige.

Vad är då spänningar ?

Det finns flera olika sätt att definiera vad spänningar är. Man kan säga att om en muskel eller kroppsdel känns så spänd att det är till besvär så är detta en spänning. Om man har haft den i flera månader eller år så är den dessutom av kronisk karaktär. Kronisk som inte betyder obotlig utan långvarig.
En annat sätt att se på det är att kroppen måste ha en grund eller vilospänning, kallas ibland grundtonus, för att “hålla ihop”. Alla har och måste ha en grundspänning men det är när denna spänning blir för hög och börjar motarbeta vårt välbefinnande som det blir vad vi vanligen kallar en spänning; eventuellt kronisk.

Hur många behandlingar skall man ta ?

Så många man vill och har råd med eller tills man är nöjd ! Jag kan aldrig säga att någon är “färdigbehandlad” lika lite som jag kan lova att någon kommer att bli bättre i vad de nu är man kommer för.
Faktiskt kan jag inte ens lova att klienten kommer att tycka att behandlingen känns behaglig även om de flesta tycker det. Ibland kan någon bli av med sitt onda på bara två-tre eller fem behandlingar medan någon som tycker sig få utdelning på de personliga egenskapernas plan antagligen återkommer med jämna eller ojämna, korta eller långa intervaller under en längre tid.

Hur ofta då ?

Inte oftare än en gång i veckan. För de flesta är ungefär var tredje vecka eller ännu mera sällan ett lagom intervall. En del tar behandlingar varje halvår en del varje år; det är helt individuellt.
Om en avspänning sker så måste kroppen hinna anpassa sej till det nya “balansläget” innan den är mottaglig för en ny behandling. Det tar olika tid för olika människor och vid olika tidpunkter.

Hur går en behandling till ?

Man ligger på en bänk helst iförd endast underkläder men man kan ha mer på sig om det känns bättre. Jag börjar med att fråga varför klienten har kommit, om de har ont, vad det är för problem de kommer för (om något), om de har kommit av nyfikenhet eller om det är något annat de tycker att de vill tala om.
Jag frågar om man äter någon form av medicin. Vissa mediciner arbetar snarare mot Rosenmetoden än med.
Jag fortsätter genom att känna igenom kroppen för att konstatera var spänningarna sitter, hur kroppen “sitter ihop”. Jag tittar efter karakteristiska för just den här kroppen, just den här människan. Jag ser efter om alla delar harmonierar, var andningsrörelserna syns, vad de har för karaktär, hur kroppen rör sig.
Jag letar med händerna efter ett ställe där musklerna reagerar på beröring, där kroppen slappnar av när jag tar i den. Jag stannar kvar där med händerna så länge som det finns en reaktion, en utveckling, en förändring i kroppen.
När reaktionen avstannar, flyttar jag händerna till ett nytt ställe.
Jag håller i musklerna för att “påminna” kroppen om eller påpeka för den att den är spänd, mera än att jag försöker “klämma sönder” spänningarna. Det handlar till en början ofta om att göra kroppen och klienten uppmärksam på att spänningarna finns, för det mesta känner vi bara smärta, inte spänning.
Lite slarvigt säger vi ofta “jag är så spänd” men oftast är det smärta vi talar om, det är sällan, även om det händer, som vi är besvärade av spänningar utan smärta. Första steget är då att bli medveten om spänningen.
I Rosenmetoden väntar jag följaktligen på att kroppen själv skall släppa spänningen. Om jag tvingar spänningen att minska genom “våld” kommer aldrig medvetandet om spänningen fram och spänningen kommer ofta tillbaka inom kort. Jag väntar så att säga på att musklerna skall slappna av på eget initiativ.